Spotlight: Polymenis Tsironas

Sommaren är förbi och traineerna är nu tillbaka på sina arbetsplatser efter 3 månaders breddning i en annan kommun. Hösten betyder även att traineerna gör sina sista månader på programmet. En spännande tid då frågor om vad som väntar efter programmet börjar dyka upp. En som kan svara på denna fråga är Polymenis.

ackis

Polymenis har funnit sig till rätta i Sundsvall. Foto: Maria Pananaki

Snart är det klart!

Det är nu ett år sedan vi träffades i Sundsvall för första gången, alla vi 2014-års traineer. Det betyder att det också är dags för de nya traineerna att påbörja sin resa.

Detta år har varit fantastiskt för min del. Jag har fått en helt unik inblick och förståelse för vad och hur kommunerna arbetar genom den utbildning och de studiebesök som vi traineer har fått göra. Genom breddningen fick jag också chansen att prova två olika arbetsplatser i två olika kommuner. För min del blev det i Sundsvall och Nordanstigs kommuner. Det var en erfarenhet som möjliggjorde en direkt jämförelse av de skillnaderna som kan finnas.

Genom traineeprogrammet fick jag chansen att komma in i arbetslivet med kvalificerade arbetsuppgifter redan från början. Jag har haft en fantastisk arbetsmiljö på planavdelningen i Sundsvalls kommun.

Här har jag inte bara fått chansen att testa mina kompetenser i skarpa situationer utan jag har också fått hjälp att utveckla dem genom handledning, något jag har försökt att nyttja på bästa sätt.

Men det viktigaste och bästa med traineeprogrammet har ändå varit att få lära känna och dela mitt första år i arbetslivet med elva trevliga och duktiga människor. Det har känts fantastiskt bra att träffas varje månad, utbyta erfarenheter från jobbet men ärven diskutera alla möjliga saker.

Kort sagt, min tid som trainee har varit både rolig och lärorikt, men nu är det dags att hoppa av lite tidigare än tänkt. Och nej, jag är inte missnöjd med något, tvärtom, programmet har lyckats stort. Jag har fått ett riktigt jobb!

Jag har inte ångrat mig en sekund att jag sökte programmet och det enda som jag kan säga är ett stort TACK!